Att besluta sig för att ta ut skilsmässa och gå skilda vägar är alltid ett stort, och svårt beslut. Ännu svårare blir det om det finns barn med i bilden.
Att bryta upp från ett invant mönster och börja om på nytt kan många gånger vara svårt och för barnen innebär det inte bara en stor omställning, kanske med byte av bostad, skola och kompisar. Ofta känner också barnen skuld för skilsmässan och det är inte ovanligt med depressioner hos barn med skilda föräldrar.
Därför är det förstås extra viktigt att man tänker över sitt beslut noga om man har hemmavarande barn.
Hur fungerar det?
När man ansöker om skilsmässa och har barn, har man en betänketid på minst sex månader innan skilsmässan kan träda i kraft.
Vid ansökan om skilsmässa får ni, på blanketten, uppge om ni vill ha fortsatt gemensam vårdnad om barnet / barnen, eller om ni vill att en av er ska ha ensam vårdnad.
Om ni inte är överens om hur ni vill ha det under betänketiden, kan tingsrätten fatta ett tillfälligt beslut om vem som ska bo kvar i bo kvar i bostaden och vem som ska ha vårdnaden om barnen under denna tid.
Tingsrätten kan också fatta beslut om rätt till umgänge för den förälder som inte har vårdnaden, och om tillfälligt underhåll till barnen.
I de flesta fall blir den officiella vårdnaden gemensam.
De dokument som krävs för en skilsmässa är en skilsmässoansökan samt personbevis för båda makarna. Detta oavsett om det finns hemmavarande barn eller inte.
Eftersom barn under 16 år per automatik betyder betänketid, så måste man också skicka in en begäran om fullföjd när betänketiden löpt ut, och också denna begäran ska medföljas av personbevis.
Även om de flesta strävar efter att låta barnen få tillgång till båda föräldrarna även efter skilsmässan, kan det i vissa fall uppstå en vårdnadstvist.
Vårdnadstvister
En vårdnadstvist är en rättslig process där den ene föräldern kan ansöka om enskild vårdnad om barnet / barnen, om man inte anser att den andre föräldern är lämplig.
Vid en vårdnadstvist får man ett juridiskt beslut på hur barnets vardag ska se ut i framtiden. Det vill säga vem som ska få vårdnaden, var barnet ska bo och så vidare.
Det går visserligen att driva en vårdnadstvist utan juridisk hjälp, men det rekommenderas att ta hjälp av en jurist. Dels för att denne känner till lag och praxis, men också för att få någon som kan se på situationen utifrån, och någon som är neutral i situationen.
Att den ena föräldern får ensam vårdnad betyder inte att man kan undanhålla den andre umgängesrätten.
Däremot är den förälder som har ensam vårdnad (vårdnadshavare) ansvarig för de juridiska beslut som tas om barnet, och för att barnet får de grundläggande behov man är skyldig att tillgodose. Behov som bland annat gäller skolgång, trygghet, omvårdnad och annan fostran.
Den som är ensam vårdnadshavare kan alltså inte bestämma om den andre förälderns umgänge. Det är enbart om särskilda skäl föreligger, som när föräldern är olämplig att träffa barnet, som umgängesrätten kan inskränkas.